"Jonas Brunk, hette en ung man som för snart 400 år sedan lämnade Sävsjö i Småland och så småningom hamnade i det som idag är New York. Han köpte ett stort stycke land av indianerna och slog sig ner", det skriver SR P1 Studio Ett på sin webbsida.
Det är ett intressant reportage som väcker intressanta frågor och funderingar. Det jag först tänker på är att en invandrare från ett av Europas fattigaste länder ligger bakom ett så välkänt namn som Bronx. Dessutom köper han en bit mark som, på den tiden, torde vara ren landsbygd. Idag är hans mark en del av storstaden New York.
Ytterligare en reflektion är att det gamla namnet på orten, New Amsterdam, är mer eller mindre bortglömt. Däremot lever det svenska invandrarnamnet Brunk vidare.
Allra mest går dock mina tankar till vår tid och de som idag kommer till Sverige från länder som präglas av fattigdom och konflikt. Till skillnad från Amerika för 400 år sedan har vi ett organiserat flyktingmottagande som bygger på grundläggande mänskliga rättigheter. Men människor som flyr till vårt land får inte endast betraktas som flyktingar i behov av hjälp. De är också "våra Brunks". Många invandrare som kommit till Sverige genom åren har bidragit stort till näringsliv och utveckling. Inom Grön integration arbetar vi bland annat med att det ska bli enklare och mer naturligt för utrikesfödda med kunskaper, erfarenheter och intressen som kan utvecklas på landsbygden, till exempel inom odling, livsmedelsförädling, skog eller andra verksamheter inom gröna näringar. Precis som Jonas Brunk kan de som nu kommer till Sverige betyda så oerhört mycket för en bygds utveckling.
Läs om, och lyssnar på Studio Etts reportage på Sveriges Radio P1s webbsida.
Läs mer på webbplatsen för Jonas Bronck Center.
